Vi behöver ändra vår syn på funktionsvariationer. Vi behöver komma bort från fokuset på kostnader och välgörenhet och komma till ett fokus på mänskliga rättigheter. Bort från att tänka avvikelser till att se det berikande i mångfalden i hur våra kroppar, sinnen och hjärnor fungerar. Bort från att känna medlidande till att se individuella styrkor.

Idag handlar den offentliga diskussionen kring funktionsvariationer väldigt mycket om stöd som det inte finns tillräckligt många resurser för, om arbetslöshet och psykisk ohälsa. Det är viktiga problem som behöver uppmärksammas men hur den debatten är ett problem och en fara i sig: Människor med funktionsvariationer skildras som passiva, som människor vars kroppar, hjärnor eller sinnen avviker från ”det normala” och som – om det vore den automatiska följden – inte kan bidra med någonting till samhället. Istället är de beroende av välvilliga människor. Att erbjuda människor med funktionsvariationer det stödet som de behöver är därmed välgörenhet och att leva med en funktionsvariation i denna beroendesituation är sorgligt och trist, vilket blir tydliggjort genom dem höga siffrorna om arbetslösheten och psykisk ohälsa.

De många människor med olika intellektuella, fysiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som jag har träffat har lärt mig att det synsättet är både fel och farligt. Att funktionsvariationer anses vara något enbart negativt leder till en indelning i en ”vi” mot ”de”. Och den indelningen gör att vi fokuserar på skillnaderna mellan människor med och utan funktionsvariationer där funktionsvariationer står för allt som är sämre. Konsekvensen är medlidande och rädsla – ”vi” ska känna medlidande för personer med funktionsvariationer och bli både rädda för människor med funktionsvariationer och för att få en funktionsvariation. Rädslan skapar en distans som gör att vi inte kan förnimma människor med funktionsvariationers faktiska styrkor och bidrag till samhället.

Om vi kan slopa indelningen mellan vi och de kan vi istället se gemensamheterna och inse att dessa är mycket större än skillnaderna. Då kan vi även lära oss så mycket mer av varandra. Tack vare människor med funktionsvariationer har jag själv bland annat lärt mig:

• att kunna be om hjälp
• att kunna uppskatta små detaljer i vardagen
• tålamod
• mindfullness
• inkännande och aktivt lyssnande.

Aline Groh

Begreppet psykisk ohälsa innefattar allt från att känna sig less eller nedstämd ibland. Det kan handla om jobbet eller ditt privatliv och livet i allmänhet. Till att vara ett direkt hot för ditt eget eller andras liv. Du har gett upp, ser ingen framtid eller ljus i tillvaron längre, vilket klassas som allvarligare psykiatriska diagnoser. Ofta lägger vi skulden på arbetet eller privatlivet istället för att reda ut – vad mår jag dåligt över? Vad behövs för att jag ska må bättre eller trivas bättre på min arbetsplats?

Stressen som upplevs i dag av människor i alla åldrar, var kommer den ifrån? Vad gör att vi måste stressa och hur kan vi själva ta makten över den? Och måste stressen i så fall alltid vara negativ? Vare sig det handlar om hur du mår på ditt arbete eller i ditt privatliv, om det upptäcks i tid och med rätt vägledning och stöd för dig som anställd eller dig som chef, så går det att ändra de negativa tankarna till en bättre självinsikt och ökat välmående. Det i sin tur leder därmed till ett bättre liv både i arbetet och privatlivet, där du får makten över dina egna tankar som bl.a. kan förändra din känsla och kapacitet på arbetet och i privatlivet.

Våra tankar är starkare och styr mycket mera än vad vi kanske tror. Därför är det viktigt att chefer av alla de slag värnar om sina anställda. Liksom det är anställdas/ kollegors ansvar att göra sitt bästa för ett trivsamt klimat på arbetsplatsen. Det innefattar också att våga bry sig om sina kollegor vare sig man vänder sig direkt till kollegan eller om det känns för svårt , tar hjälp av närmsta chefen.
Detsamma gäller för missbrukare av olika slag och grad. Min bestämda uppfattning är att varje missbrukare kan gå från missbruket till att bli en resurs i samhället. De behövs!

Missbruk är också psykisk ohälsa och / eller blir till psykisk sjukdom. Det kan botas av professionell personal och terapeuter. Samt utmaningar i kombination med gemenskap.
Naturen har en enorm läkande kraft. Den ger styrka och ro i själen. Att vara en arbetsgrupp med olika typer av problem, konflikter eller bara inte känna sig hörda av chefen. Eller en missbrukare av vad det än månde vara, kan genom naturen och de utmaningar man som grupp kan ställas inför i naturen, skapa en starkare arbetsgrupp som i sin tur ger en bättre chef och det tillsammans ger ett näst intill oövervinnligt arbetsresultat.
Likaväl kan naturen på olika sätt hjälpa och bidra till en missbrukares väg från missbruket. Sverige är ett land med enorm natur såsom skog, berg, hav och sjöar. Bara fantasin sätter gränser för vilka utmaningar och vilken hjälp naturen kan ge.

Anette Axelsson

Cirka 300 000 vuxna har en ADHD-diagnos. ADHD är en diagnos som man får om man har svårigheter att reglera uppmärksamhet, impulser och/ eller aktivitetsgrad. För många personer medför ADHD exekutiva svårigheter, som till exempel att organisera sin vardag. Det är dock vanligt att personer med ADHD har ett ojämnt fungerande: Medan vissa uppgifter kan skapa stora utmaningar, kan andra uppgifter klaras jättebra, delvis mycket bättre än av personer utan diagnos. Det är därför vissa väljer att kalla sin ADHD en superkraft. Till exempel Viktor Frisk berättar att ”när jag lärde mig att förstå och hantera min ADHD så förändrades det. Nu vet jag hur jag kan omvandla den till en kraft istället”. Men trots att ADHD kan vara en tillgång har 60 % av vuxna med ADHD inget arbete, ingen möjlighet att bidra med sina förmågor till samhället på ett sätt som också generar en försörjande inkomst. Många underpresterar jämfört med sin intellektuella förmåga.

Hur kan vi skapa möjlighet för fler att använda sig av sina intellektuella förmågor, färdigheter och kunskaper och samtidigt bidra till samhället?

En del av ansvaret ligger på psykiatriska mottagningar, utbildningssystemet, och individen. Men även som arbetsgivare och kollega har man ett ansvar och en stor möjlighet att påverka. Följande tips ökar dina chanser att rekrytera och behålla en kollega med ADHD som kan bidra till din arbetsplats med sina starka förmågor utan att bli hämmad av sina svårigheter.

• Ett öppet arbetsklimat fritt från funkofobi: Inga nedlåtande kommentarer om människor med funktionsvariationer och till exempel ”cp” och ”efterblivet” är inga skällsord.
• En tydlig och rak kommunikation: Det underlättar arbetet för alla, men för människor med ADHD kan en tydlig kommunikation vara avgörande för att klara en viss uppgift eller arbetet överhuvudtaget.
• Aktivt lyssnande: De individuella skillnaderna är oerhört viktiga att ta hänsyn till. Bara genom att aktivt lyssna och visa förståelse för hur din kollega fungerar får du veta vad just hen behöver. Det finns ingen one-size-fits-all-lösning, inte ett hjälpmedel eller en anpassning som alla med ADHD behöver.

Aline Groh

Förvåning över att bli berömd för någonting självklart har omvandlats till vilja att skapa förändring. Samhället behöver få mer kunskap om funktionsvariationer och bemötandet av människor med funktionsvariationer så att delaktigheten kan öka och ersätta den rådande exkluderingen och diskrimineringen.

En dag, jag var 5 år gammal, hälsade mina föräldrar och jag på min kusin. Min kusin och jag satt på golvet i vardagsrummet och lekte i många timmar med en pingvinbana – små pingviner som åkte upp och ner på en bana till lite rolig musik. När mina föräldrar och jag åkte hem senare på kvällen sa de till mig – ”Aline, vad duktig du var som lekte med din kusin idag!” Jag blev såklart glad, men mest förvånad. Glad, för det blir väl många som får beröm. Förvånad, eftersom jag inte förstod vad jag hade gjort. Jag hade ju bara lekt. Förstår du vad jag gjorde så bra att jag förtjänade beröm?

Kanske förstår du när jag berättar att min kusin har en grav intellektuell funktionsnedsättning. Om du förstår nu har du, precis som mina föräldrar, internaliserat idén om att det inte är självklart att människor med och utan funktionsvariationer umgås med varandra. Att olika funktionsuppsättningar är ett hinder för att umgås med varandra.

Då tyckte jag att idén var konstig, men ju äldre jag blev desto mer insåg jag hur utbredd den är. Det är tre gånger vanligare att barn med måttlig eller svår funktionsnedsättning mobbas. 37 procent av personer en funktionsvariation har upplevt diskriminering på arbetsmarknaden. I nästintill alla områden av livet upplever människor med funktionsvariationer bristande tillgänglighet och inskränkta möjligheter att vara delaktiga.

Det handlar inte bara om lek, utan om exkludering som dagligen förekommer och som har förödande konsekvenser för personer med funktionsvariationer och för samhället i stort, som går miste om väldigt många potentialer. Det grundläggande problemet är att många saknar kunskap om funktionsvariationer. Vilka styrkor kan funktionsvariationer innebära? Vilka behov av stöd finns? Hur stort är behovet?

Det ska vara självklart att leka med sin kusin med eller utan funktionsvariationer. Exkludering ska ersättas med delaktighet i samtliga samhällsområden. I mina föreläsningar sprider jag kunskap om funktionsvariationer och bemötande. Bland annat handlar det om att:

1. Se individen och lyssna på den med alla dina sinnen.

2. Anpassa dig efter individens styrkor och behov.

3. Visa intresse och vilja att lära dig mer om individen och dess diagnoser för att få ett djupare förståelse.

Föreläsare
Aline Groh

För att en organisation ska lyckas med sitt likabehandlingsarbete behöver medarbetare vara delaktiga , förstå” the bigger why”och se vinsterna med en öppen och inkluderande arbetsplats . En modern arbetsplats kännetecknas av en organisation som värderar mångfald och inkludering och arbetar för allas lika villkor och värde. Vi har mycket mer att vinna än ett starkt varumärke och ekonomisk tillväxt - människor som trivs, känner sig trygga i innovativa och inkluderande arbetslag.

Jag gillar rörelse och utveckling, att få organisationer att tänka och göra, ifrågasätta det invanda, det som alltid varit. Att synliggöra och medvetandegöra normer och strukturer är en viktig del i skapandet av en öppen och inkluderande arbetsplats. När vi blivit medvetna om dessa kan vi identifiera utmaningar och skapa strategier för görandet och arbeta målinriktat framåt mot jämställdhet och inkludering.

I en process kan vi upptäcka normer och strukturer som omedvetet kan stå i vägen för både individer och organisationens utveckling. Starka styrdokument och checklistor är bra, men det räcker inte, vi behöver vara med. Människorna! Förstå “the bigger why” och se vinsterna med en öppen och inkluderande arbetsplats där alla kan få vara med och utvecklas på samma lika villkor.

• 35 % högre chans för vinst för de företag med högst etnisk mångfald än genomsnittsbolagen.
• 15 % högre chans för vinst för de företag med högst jämställdhet. 
• Varje extra tio procent kvinnor i ledningen innebär mer 3,5 % högre vinst för brittiska företag.

Källa: McKinsey Diversity matters 2015, studie som granskat 366 publika företag i Kanada, Latinamerika, Storbritannien och USA.

Jag arbetar efter modellen ; kartläggning, analys och handlingsplan med andra ord; lyssna, förstå och göra och ser hur ett litet a-ha kan vara början på ett helt utvecklingsarbete!

Text: Johanna Lundin
Foto: Johan Nyström

Snart kommer ämnet digital kompetens att bli obligatoriskt i förskolan i samband med att en reviderad läroplan införs. Vad kan detta komma att innebära för omsorgen om de yngsta barnen? Vad vet vi? Fördelar – nackdelar? Vad säger forskningen? Vad behöver föräldrar känna till? Hur kan vi på bästa sätt tillvarata möjligheterna i den tekniska utvecklingen och samtidigt tillgodose det som krävs för barns socio- emotionella utveckling, som ju är inkörsporten till kunskap och lärande?

Mycket av det som påverkar barns framtida utveckling grundläggs under de tidiga åren då de befinner sig i en intensiv och känslig utveckling särskilt vad gäller hjärnans snabba tillväxt. Med modern teknik studeras idag barnhjärnan på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt. Kunskapsutvecklingen inom området är omfattande. De yngsta barnen har oftast de längsta dagarna i förskolan och det under den period i livet då de ska utveckla djupa och nära relationer.

Små barn har uttalade behov av närhet, trygghet, kontinuitet, struktur och förutsägbarhet. Det är så deras grundtrygghet och tillit växer fram. När barn känner sig trygga, när de vet att det finns en person som de känner och litar på, som lyssnar till deras behov och som tar hand om dem, utvecklas deras utforskande beteende och lek. Trygga barn har bättre tillgång till sin intelligens.

Hur påverkas då barnets hjärna i en alltmer digitaliserad värld?

Hur utvecklas tillit och trygghet, impulskontroll och inre motivation? Vilka faktorer skyddar respektive skadar hjärnan? Hjärnans utveckling är extrem under denna tidiga period i livet och barnen påverkas mycket av sin omgivning.

Forskning visar bland annat att barn som har återkommande ansikte mot ansikte kontakt utvecklar mer av empatisk förmåga och en ökad förståelse för vad ansiktsmimiken uttrycker. En amerikansk forskare visar i sin forskning att förmågan att känna empati har minskat de senaste 20 åren. Olika studier visar att de yngsta barnen utvecklas och lär genom direkt samspel med andra människor, något som däremot inte sker via skärmar. Intryck, upplevelser och erfarenheter behöver processas genom områden för bland annat motorik och social interaktion i hjärnan för att resultera i fullvärdig inlärning. Detta gäller i särskilt hög grad till exempel den tidiga språkutvecklingen där den mänskliga rösten, intonationen, mimiken och turtagningen har stor inverkan på språkutvecklingen.

Värdet av fri lek

Uttalade instruktioner visar sig begränsa barns kreativitet. I stället bör barnen uppmuntras att observera och aktivt interagera med andra. Värdet av ”fri lek” är väl dokumenterat. I leken förbättras språk, spatial- och matematisk förmåga, kamratrelationer, koncentration och impulskontroll bland annat. Brist på ”fri lek” kan leda till brist i förmågan till uppmärksamhet och koncentration.

Eventuella problem med lärplattor kan vara att de ger ständiga belöningar, snabba kickar, något som på sikt kan försvåra framväxten av uthållighet, tålamod. I dagens samhälle tror många mer på organiserad verksamhet för barn än på den spontana, fria leken. Många barn har strikta veckoscheman med föga luckor för spontan lek. Alla har det inte som Astrid Lindgren, som i en av sina böcker skrev att ” vi lekte och vi lekte, ja det var ett under att vi inte lekte ihjäl oss”.

All relevant forskning och kunskap bör tas tillvara

Skärmar i form av smarta mobiler och plattor har inte funnit mer än i ca tio år varför det ännu inte finns resultat från några långtidsstudier. Forskning pågår i såväl Sverige som internationellt. Vi behöver veta mer om långtidseffekterna för de allra yngsta barnen. Vad vi däremot vet är att barn lär otroligt mycket genom lek med varandra.


Det finns idag en oro för svenska elevers låga skolprestationer hos såväl föräldrar, som politiker och beslutsfattare. I en sådan situation kan det finnas en risk för att det i en missriktad ambition införs alltför mycket ”skolliknande” verksamhet i förskolan, något som kan riskera tränga undan aktiviteter som vi vet är av största betydelse för barns utveckling.

Trots ett omfattande utredningsarbete vad gäller den reviderade läroplanen, har enbart professorer och forskare från några av landets olika pedagogiska institutioner medverkat i arbetet. Huvudmän, förskolechefer, pedagoger, föräldrar och barn har också fått yttra sig i olika frågor. Däremot ingår inte någon medverkan från det tvärvetenskapliga fältet. Detta innebär att forskare inom neurovetenskap, utvecklings- och inlärningspsykologi och språkvetenskap till exempel inte medverkat i att ta fram förslag till en reviderad läroplan, något som kan tyckas anmärkningsvärt, inte bara med tanke på innehållet i förskolans verksamhet utan också utifrån den höga andelen psykisk ohälsa bland unga i Sverige idag. Inom ett så viktigt område som barns utveckling och lärande måste all relevant forskning och kunskap tas tillvara för bästa möjliga resultat.

Barn är biologiska varelser med allt vad det innebär av hur de tillgodogör sig utbildning och undervisning. Områden som anknytning, social- emotionell utveckling, impulskontroll, empati och uthållighet är alla centrala utvecklingsområden som, beroende på hur de utvecklas, i olika grad rustar förskolebarnen för framtiden och för livet.

Om detta och mycket annat handlar Berits föreläsningar.

Berit Nordström

Det debatteras just nu mycket om ekologisk mat är bra för klimat och miljö. Flera hänvisar till en studie från förra året som säger att ekomat skulle vara dåligt för klimatet. Här kommer kortfattat mina tankar.

Ekologisk odling främjar markbiologisk mångfald av mikroorganismer, vilket resulterar i att en större mängd kol och kväve binds i marken på längre sikt än i konventionell odling.

Tillsätter man endast konstgödsel hela tiden får man inte med alla näringsämnen som annars följer med vid naturlig gödsling, och jorden utarmas efterhand. Ekologisk odling kräver visserligen något mer energi för att använda maskiner till jordbruket som till exempel för att harva, men samtidigt går ingen energi åt till produktion av konstgödsel och bekämpningsmedel som används i det konventionella jordbruket.

I den längsta studien som hittills gjorts mellan ekologisk och konventionell odling kom man fram till att ekologiska grödor kräver 30-50% mindre energi per areaenhet (inklusive energi för produktion av konstgödsel och bekämpningsmedel) än konventionellt odlade. Studien visade att även om skördarna i de konventionella odlingarna blir större, är energiåtgången per areaenhet 19% lägre i de ekologiska odlingarna. En annan studie från förra året kom fram till att ekologisk odling istället kan minska koldioxidutsläppen.

Dessutom har man kunnat påvisa att ekologisk odling i varma länder och ekologisk odling under extrema väderförhållanden kan ge större skördar. Extrema väderförhållanden väntas också öka i och med den globala uppvärmningen, och har redan ökat.

Vi kan därför inte endast titta på en enskild faktor utan måste ta hänsyn till den stora helheten. Inte bara klimatet skulle tjäna på ekologisk odling utan också miljön. Konventionella jordbruksmetoder bidrar till akuta förgiftningar och hälsorisker på grund av bekämpningsmedel, grundvatten- och ytvattenförorening, förlust av biologisk mångfald såsom pollinatörer, fiske och djurliv och offentliga utgifter för rengöring. De kan försämra markens fruktbarhet och skapa indirekta miljö- och hälsovårdskostnader som är svåra att överblicka.

Det finns dock också studier som visar på att ekologisk mat innehåller fler antioxidanter än konventionellt odlad mat och mindre kadmium som är ett giftigt ämne. I tillägg innehåller ekologisk mat klart lägre halter av farliga bekämpningsmedel.

Att den ekologiska maten är dyrare är sant, och detta skulle kunna avhjälpas genom statlig subvention av bland annat kontrollsystemet för ekologisk produktion (till exempel KRAV). Vi måste också komma ihåg att vi idag lägger en väldigt liten del av vår lön på mat jämfört med förr. Det är alltid värt att satsa på bra mat även om det skulle kosta lite mer, om det betyder att vi får ett friskare liv. Många är villiga att köpa bästa oljan till bilen, och borde vi då inte vara villiga att köpa den bästa maten till vår egen kropp?

Joel Mellin
Meteorolog och föreläsare

Den vitmålade gamla kökssoffan står i mitt kök. Bakom den på väggen slingrar sig vita syrenen upp på den exklusiva tapeten. Tapeten är noga utvald till just det här köket som vi renoverade för sex år sedan. På väggen ovanför soffan hänger en oval spegel med en sirlig vacker ram. I spegeln ser man kristallkronan som hänger från taket. Ett ljust kök inrett med kärlek på ett gammaldags sätt som passar huset. Ur den svarta vedspisen sprakar det och i köket sprider det sig en härlig värme. Barnen som springer i köket skrattar, skriker och stojar och är som barn är mest. De är inte rädda. Inte som jag var.

Det var sent på kvällen. Mamma hade väckt mig och sa att det var dags att åka. Vi kunde inte vara kvar hemma. Jag förstod att det var allvarligt den här gången. Pappa satt på den blå köksoffan där han alltid satt med ölen på bordet. Men han hade också tagit fram bultpistolen. Han sa att han skulle ta sitt liv ikväll. Mamma bönade och bad. Han började att hota att han skulle döda henne också om vi inte åkte. Han provsköt två hål i köksbordet. Jag sprang upp och hämtade en torkad ros och sa hej då till pappa. Jag minns inte om han svarade. Sedan gick jag ut i bilen till min syster. Sedan såg jag honom aldrig mer.

Köksoffan stod kvar på samma ställe. På väggen hängde pappas jobbkläder kvar länge. Vi ville inte ta bort dem. Till våren blommade syrenen utanför fönstret som vanligt. Gräset växte.
Blommorna blommade. Men inget blev som vanligt igen....

Efter ett trauma rullar världen på som vanligt men jag fastnade. Fastnade i ett inre kaos och sorg.
En panik och ångest växte sig starkare och starkare då det stod klart att pappa hade lämnat oss. Lämnat mig. Vi var inte värda nog att kämpa för. Jag var inte värd att kämpa för.

När man lever med föräldrar som missbrukar är det vanligt att man som barn känner att varför kämpar de inte mer för mig? Varför väljer man alkoholen istället för sin familj? Och i mitt fall trodde min pappa att livet utan honom skulle bli lättare för oss om han inte fanns. Och visst behövde vi inte leva med en ständig rädsla, eller att han spenderade alla våra pengar på alkohol. Men jag förlorade ändå min pappa. Den personen här i världen som alltid ska finnas där för för sitt barn.

Som tur är hade jag min mamma som fanns där för alla oss fem barn. Hon gjorde så att vi överlevde. Att saker och ting blev normalt igen. Trots detta levde jag resterande av min uppväxt med enorm ångest och depressioner.

Köksoffan står nu i mitt kök. I vårt egna hus. På min egen gård. Jag har råd att köpa de saker vi behöver. Jag lever ett ganska vanligt Svensson liv. Det var det jag drömde om när jag var liten. Att vara vanlig. Att vara som alla andra. I det stora hela är jag som alla andra, fast att jag bär på min ryggsäck med allt jag varit med om. Den var förut väldigt tung. Men nu har sorg och ångest istället blivit verktyg som jag kan hjälpa andra med.
Ödmjukhet och förståelse finns i ryggsäcken .

Jag önskar jag hade fått lyssna på en föreläsning som min när jag var tonåring. Jag önskar att man hade pratat om självmord. Om hur det kan vara när en familjemedlem tar sitt liv. I dag kan jag sitta på min kökssoffa utan sorg, utan ångest och vara glad över vägen jag har gått.

Molly Marmander Talare och inspiratör.

Hade jag vetat det jag vet idag hade min mamma och pappa inte tagit sina liv.
Med rätt kunskap hade jag kunnat rädda dom. Jag känner dock ingen skuld över det, bara en skyldighet att sprida kunskapen.
Och kunskapen som krävs är i sig enkel – som att känna igen ett symptom och ställa en rak fråga. Men att ställa den där frågan är oändligt svårt om man inte vet hur man ska göra det.
Genom att arbeta med ”psykisk livräddning” känns mina föräldrars död lite mindre meningslös. Jag sprider kunskap om detta svåra ämne för att hjälpa dig att känna igen tecknen och ge dig verktygen för hur du kan förebygga någon närståendes tar sitt liv.
Just idag tar ungefär fyra personer sitt liv. I morgon också. Lägg till ytterligare 40-50 personer som försöker ta sitt liv. Varje dag.
Till dessa öden finns dagligen runt 500 personer som är direkt berörda av dessa psykologiska olycksfall. Ett gigantiskt samhällsproblem vi inte talar om.
FARLIGA MYTER OM SJÄLVMORD
Väck inte den björn som sover. Att det skulle vara farligt att prata eller fråga om självmord är fel. Den dagen du ser signaler som får dig att fundera på om det finns suicidtankar - en björn, då har den björnen troligen varit vaken länge. En fråga om självmord kan rädda liv.
Den som talar om att ta sitt liv gör det inte. Tyvärr tar många sitt liv efter att ha talat om det. Vi behöver bli bättre på att lyssna på signalerna.
Det är bara ett rop på hjälp. Ta bort ordet bara så får det en annan betydelse. Suicidhandlingar är rop på hjälp. Som vi måste ta på allvar.
Om någon bestämt sig går det inte att förhindra. Så länge en människa lever finns det hopp. Ta ett steg för livet, sträck ut din hand.

Marie Niljung
Med stor personlig erfarenhet besitter Marie unik kompetens inom rehabilitering och psykisk hälsa. Hennes livsprojekt är att öka kunskapen om hur du kan förhindra psykologiska olycksfall (självmord).
På ett tydligt sätt förmedlar Marie kunskap och mod om hur vi alla kan rädda liv. Psykisk livräddning helt enkelt.

Nu när hösten är igång och sommarsemestern sakta börjar gå ut ur kroppen vad händer då?
Jo, alla måsten kommer med stormsteg. För att inte tala om julen som jag redan hör folk pratar om!
(Detta skrivet 8 oktober!) Har du funderat någon gång på att byta ut MÅSTE mot VILL? Vad händer då i kroppen? Fundera och känn efter?

Vad skulle hända om du tog tag i din 15 min promenad som du sagt så länge att du måste börja med men som du aldrig hinner?

Om du byter ut Måste mot Vill promenera, så i 99 fall av 100 blir promenaden av! Prova!

Prova att under 15 minuter byta ut Måste mot Vill! Vad händer i ditt huvud då? Hur känns det?

Det och mycket annat vill jag förmedla i min föreläsning/workshop.
Av egen erfarenhet har jag insett att ingenting är omöjligt.
1997 fick jag stämpeln sjukpensionär på grund av en stressrelaterad sjukdom till idag, egen företagare, föreläsare och coach!
En annan spännande resa är AFS 2015:4 Organisatorisk och social arbetsmiljö och stress på arbetsplatsen, som jag har vävt in i föreläsningarna. Mycket av stressen skulle vi kunna undvika om vi funderade lite på hur vi kan ändra vårt sätt att tänka.
Hur gör vi då när vi ska bli duktigare på att sätta gränser och att kunna säga NEJ.
NEJ är nog det svåraste ordet som finns, i alla fall för många av oss.
Jag vet av erfarenhet att vi kan träna på att sätta gränser. Träning ger färdigheter!
Ett case:
Du är överhopad av arbete och någon vill lägga ännu mera arbete på dig, något som helst ska vara klart idag, i det läget är det skönt att kunna sätta en gräns, (om det inte ”brinner” så klart) och säga:

- Oj kommer du med ännu ett uppdrag, det här uppdraget kan jag bli klar med i morgon efter lunch, är det ok?

- Oftast i den situationen blir motparten så överrumplad, att just du sätter en gräns och hen säger

- Ja absolut!

I min värld är det viktigt att oavsett vad vi arbetar med, har var och en också ett eget ansvar till att minska stressen till just en själv. Och med det menar jag både privat och i arbetslivet.
Allt detta ovan och mycket mera förmedlar, tipsar och pratar jag om, i min föreläsning som också innehåller mycket glädje och skratt!
Visste du att forskning på Stanford University kommit fram till att om vi skrattar 100 gånger/dag är det lika med 30 minuters motion!
Så starta nu!

Helena Magasanik
Föreläsare
25 års erfarenhet från näringslivet som försäljnings och marknadschef, verksamhetsledare.
18 års erfarenhet som coach, föreläsare, kursledare, förändringskonsult
Diplomerad Stress och friskvårdsterapeut med kognitiv inriktning