En av mina vänner blev nästan hundra år och hon var klar i tanken in i det sista. Men på grund av kroppslig svaghet hade hon under många år behövt behövt hjälp först av hemtjänsten och sedan av äldreomsorgen för att klara sin vardag.

Under hennes sista levnadsår kom vi en gång att samtala om hennes upplevelser av äldreomsorgen. Vad kan vi lära oss? undrade jag. Det är tre sakar, svarade hon. Och så sammanfattade hon sin långa erfarenhet i tre meningar fyllda med den livsvisdom som var så typisk för henne.

Många har så bråttom, sa hon. När man är stressad kan man aldrig göra ett bra jobb — i alla fall inte om man arbetar med gamla människor. Ha aldrig bråttom!

Var inte hårdhänt. Många tar i för mycket och håller för hårt när de till exempel ska hjälpa någon upp ur sängen. Orsaken är att de inte hinner sakta in och varsamt hålla om och hjälpa den den gamla att hitta sin balans. Inkännandet och lyhördheten saknas.

Och din tredje lärdom? frågade jag. Då sänkte hon rösten och viskade den till mig. En blogg är inte rätt plats att förmedla vad hon i den stunden anförtrodde mig. Men jag avslöjar det gärna för dig om vi skulle mötas ansikte mot ansikte någon gång.

Den som ständigt har bråttom lever farligt! Om vi lever under kronisk stress så skadas våra celler och risken att vi drabbas av allvarliga sjukdomar ökar. Men glädjande nog visar aktuell forskning att när vi

• motionerar lagom och regelbundet — till exempel promenera så du blir varm en halvtimme tre gånger i veckan

• har varma och förtroendefulla relationer — samtala med någon du kan lita på om det som gör ont i livet

• tar tid för vila och återhämtning — var noga med nattsömnen och ha en vilodag i veckan så gör vi oss själva gott och hjälper våra celler att helas!

”This above all: to thine own self be true, And it must follow, as the night the day, Thou canst not then be false to any man.” — William Shakespeare

Författare: Peter Zettergren